Underbar känsla!

Jag har gjort det. Jag har äntligen gjort det! Jag har åkt segelflygplan!
Igår åkte jag och Cardell till Norrköpings Segelflygklubb i hopp om att kunna ta några bilder och göra en intervju, helt enkelt skaffa material till vår minikampanj. Så kl. o9.oo var vi på plats. Då startade deras Öppet Hus. Till en början när vi kom dit undrade jag verkligen vad vi gjorde där. Inte för att jag inte är intresserad av det, utan för att det inte var en jävel där. Eller nu ljög jag. Det var en person där, super glad att se oss och jag förstod på en gång att det inte brukar vara många som dyker upp under deras Öppet Hus. Iaf så pratade vi lite med honom och berätta varför vi var där m.m.
Det kom mer och mer folk som var med i klubben, ryktet om de två Kungsgårdsbrudarna spred sig snabbare ljuset!
Alla var väldigt trevliga och helt plötsligt "Om det finns tid kanske vi kan försöka få upp er i luften!?" . Tror varken att jag eller Cardell först riktigt uppfattade vad han sa, jag tyckte mer att det var en önskedröm. Men visst var det sant, visst hade han sagt det! Så självklart stannade vi kvar. Tog lite kort när de sväva runt i luften och kände oss nog förövrigt lite lost.
När klockan väl var runt 10.3o kommer en fram och frågar vem som vill åka först. Woow, tänkte jag. Men var tvungen att fråga vad det kosta såklart. Men charmiga som vi är så fick vi det gratis, bara vi lovade göra en bra folder (som de tydligen vill använda på riktigt sen) .

Jag blev första upp i luften. Man åker upp två och två, så det blev jag och nån ung herre.  När han sa ".. jag är inge vidare bra på att flyga.."  måste jag erkänna att jag blev nervös. Skämt åsido från hans sida, men ändå :)
Well Well, jag fick på mig en fallskärm, spändes fast i segelflyget och snart bogserades vi upp i det blå. Vid åttahundra meters höjs var det dags att sväva. Så jag drog i den gula spaken och linan mellan oss och det andra planet lossnade.
Och där var jag, åttahundra meter ovanför marken svävandes i ett segelflygplan. Magiskt. Helt underbar könsla! Inte ett ljud inne i planet, och det gick hur bra som helst att prata utan att höja rösten. Kameran knäppte på ganska bra, men mest satt jag och försökte ta emot alla intryck. Har alltid velat åka, och äntligen fick jag chansen. Kan knappt tro att det är sant. Så länge som jag velat. Varje gång jag har tittat på tavlan med de två segelflygplanen som min älskade Mor målat när hon var ung, har jag drömt om det. Lovat mig själv att ; en vacker dag är det där du!
En vacker dag blev det, och fler vackra dagar ska det bli!

Kommentarer
Postat av: Cardell

Det var en helt underbar känsla:)

2008-09-15 @ 18:46:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0